• Cristina de Amaral delar gärna med sig av sina erfarenheter som företagare och människa.

Viktigast att använda resurser på rätt sätt

”Jag har lösningen, allvarligt talat har jag det!”

Cristina de Amaral har efter flytten till Linköping för ungefär ett decennium sedan etablerat sig som en framstående profil inom företagande på många olika sätt. Hon har bland annat engagerat sig i arbetet med internationellt utbyte och har nyligen också varit involverad i en regeringsfinansierad satsning på att stärka kvinnligt företagande.

Hur kommer det sig att det över huvud taget pratas om kvinnligt företagande, när det i ett idealiskt samhälle ”bara” borde pratas om företagande?

– När man tittar på resursfördelningen för olika aktiviteter som finns i Östergötland och Sverige över huvud taget är det tyvärr så att de största resurserna går till män, konstaterar Cristina de Amaral.

– Många kvinnor vill starta egna företag, men oftast hamnar de i vissa branscher som inte är traditionella. Det innebär att de inte får ta del av alla resurser som finns just där och en del av det som ambassadörskapet gick ut på var just att synliggöra hur många kvinnliga företagare som faktiskt finns där ute.

Stora möjligheter med mindre företag

Projektet vi talar om är ”Ambassadörer för kvinnligt företagande”, som avslutades nu vid årsskiftet. Cristina har varit med i det från början till slut och ser positivt på det som har gjorts.

– Det har varit väldigt intressant och jag har kommit i kontakt med många andra kvinnor i liknande situationer. Jag har också fått möjlighet att engagera mig för ungdomar och att påverka deras syn på företagande. Jag är sådan att jag i första hand har vänt mig till alla, inte enbart till kvinnor. Det är inte för inte att de allra flesta företag är småföretag och det är där de flesta jobben skapas i dag, förklarar hon.

- Redan i skolan lär sig barn att utbilda sig till ett visst yrke, men det finns inte tillräckligt många sådana jobb för att de ska räcka till alla. Vi ville därför visa eleverna att det finns många olika typer av företag att jobba på, inte bara de stora multinationella som Saab eller Ericsson. Inget ont om dem, men man är begränsad i en sådan typ av organisation. Finns man i ett mindre företag har man större chans att få ta ansvar och möjlighet att påverka på ett helt annat sätt. Företagen vill också ha unga förmågor som de delvis kan forma.

Det finns dock några aspekter som Cristina gärna hade sett att de hade tagits upp under projektets gång, saker som man normalt inte ”får” prata om.

– Det är så för att de ofta uppfattas som negativa, men det finns även positiva delar hos dem. Det handlar till exempel om kvinnors förhållande till varandra, det här med att hjälpa varandra uppåt och att pusha varandra. Det är vi sämre på än vad männen är och där hade jag gärna sett mer tydlighet och öppenhet kring i ambassadörskapet.

Uppdraget från regeringen har nu mynnat ut i en strategi som bland annat lyfter fram arbetet för att stärka företagande hos kvinnor, invandrare och unga.

– De här grupperna får inte ta del av samhället på samma sätt som de dominerande. Det finns till exempel alldeles för många herrar som tar plats i styrelser och inte låter de andra grupperna bli representerade, säger Cristina som är positivt överraskad över slutrapporten.

– Jag tycker att det här är första gången, när det gäller ett sådant här projekt som kommer från regeringen, som man har samlat ihop det som har gjorts under åren och verkligen kommit fram till någonting konkret. Annars är det lätt hänt att saker bockas av som ”gjorda” och så försvinner de.

Använd resurser på rätt sätt

Det viktigaste för att nå framgång för småföretagande är enligt Cristina att använda de resurser som finns på rätt sätt, inte nödvändigtvis att hela tiden skaffa fram nya resurser.

– Jag har lösningen, allvarligt talat har jag det! Alla de här stora satsningarna som görs kostar pengar, men jag tror att det redan finns finansierade aktiviteter som man skulle kunna ta vara på om man bara fick till att de gjordes på rätt sätt, säger hon och lyfter fram två exempel.

- Vi som är företagare satsar våra liv, vår själ, våra pengar, våra förhållanden och lite till i det vi gör. Vi jobbar inte 40 timmar i veckan, utan 80, och så vidare. Vi skulle exempelvis kunna slippa betala skatt själva och i stället kunna använda de pengarna till att anställa. Jag har inte räknat på det i detalj, men det är en intressant tanke att spinna vidare kring.

- Det andra är att vi i Sverige varje år har upphandlingar för 900 miljarder kronor. Om vi omfördelade och gjorde så att de utfördes på rätt sätt skulle det göra en enorm skillnad. Det är så småföretag växer, fler får jobb och vi får mer inkomster i form av skatter.

Cristina tror alltså att det finns mycket pengar som kan användas på ett bättre sätt, plus att det även skulle gagna många på andra sätt.

– Vi kan få mer närodlat, mer miljövänligt, mer personligt och vad det nu kan vara. Upphandlingar ska inte vara så stora att det bara är ett fåtal företag som kan vara med och lägga anbud. Det har testats på flera håll och gett ett väldigt bra resultat, men det borde vara någonting för hela landet.

Om den på pappret goda strategin kommer att tas tillvara återstår att se, men från Östergötlands håll har det i varje fall funnits en starkt bidragande faktor till arbetet för att förbättra situationen för bland annat kvinnliga företagare. Där finns det ingenting att klaga på.