• Direktor Lars Linebäck. Foto: Tommy Pettersson
  • Kontaktcentrum är den ultimata träffpunkten för många människor. Foto Stefan Hedström

Uppdrag i samhällets tjänst

En organisation som mer än andra organisationer har färdats i och med det svenska välfärdsamhällets uppbyggnad och förändring är Stadsmissionen i Linköping.

Utvecklingen har gått från det ”Starka samhället” som Erlander och socialdemokratin byggde upp på 1950-talet till en mer splittrad och svåranalyserad välfärdstruktur idag. Människor far illa i olika sammanhang och tider. Ett samhälle består av dess människor och organisationer. Under en följd av efterkrigsår byggdes den svenska välfärdstaten upp till ett av de mest jämlika samhällena som har funnits.

Samhället förändras

I mitten av 1960-talet presenterades den så kallade låginkomstutredningen vars resultat var på många områden omskakande, inte minst för socialdemokratin.

Utredningen visade att var tredje löntagare hade mycket låga inkomster i en tid när en del socialdemokrater hade börjat prata om att välfärdsbygget var klart. Låginkomstutredningen lades ned i början på 1970-talet innan den hunnit bli proposition och verkställd handling.

Växande organisation

Lars Linebäck är direktor för Stadsmissionen och han har arbetat sedan 2000 i samhällsnyttans tjänst och han varit med på en del av den resan. En av anledningarna till att man rekryterade Lars var hans erfarenhet och kunskap om samhället. Linebäck hade under längre tid varit ordförande i Socialnämnden i Linköping, ledamot i kommunfullmäktige och aktiv i den socialdemokratiska lokalpolitiken.

Hösten 1971 bildades Stadsmissionen av ombud från tolv församlingar. Stadgar antogs och en styrelse valdes. Ekumeniken, där olika kyrkor och samfund tillsammans från början blev en viktig hörnsten. Ändamålet var att på ”kristen grund medverka till diakonala insatser för behövande människor”. Linköpings kommun, Svenska kyrkan och frikyrkorna skulle stå för en tredjedel vardera av kostnaderna för lokaler, verksamhet och två anställda.

Bred verksamhet

I augusti 1972 öppnade Stadsmissionen först sina dörrar på Nygatan vid Magasinstorget. Det besökarna fick var mat, kläder och skor samt en genuin mänsklig kontakt.

– Ja det är riktigt, år 1972 slog man upp dörrarna för Kretsboden och Kontaktcentrum med en och en halv anställd. Som alla föreningar började man i det lilla, berättar Lars Linebäck.

År 1984 övergick Stadsmissionen från stiftelse till att bli en ideell förening. Två år senare köpte man fastigheten på Repslagaregatan. Husen inrymde från början kansliet, rådgivningsbyrån och fältarbete men sedan har verksamheten spritt ut sig geografiskt i Linköping och till  med hela länet. Antalet anställda hade då på 1980-talet växt till 32 stycken och drygt 45 frivilligarbetare.

– Idag arbetar Linköpings Stadsmission inom två verksamhetsområden med stöd och behandling och  sociala företag. Vi har cirka 200 personer anställda i olika anställningsformer och ungefär 100 volontärer, säger Linebäck och skulle kunna tillägga att Stadsmissionens kontaktcentrum och framför allt det klassiska årliga julfirande är nödvändigt, välbesökt och väldigt uppskattat av sina besökare.

Sprickor i välfärden

Det kan tyckas som om det är en av slumpens skördar att Stadsmissionen i Linköping firar sitt fyrtioårsjubileum år 2012 nästan exakt fyrtio år sedan man begravde låginkomstutredningen. Idag jobbar man med hemlösa, Romer och våldsutsatta kvinnor. Ett arbete som är mer nödvändigt än vad det varit på länge.

– Vi är en Non profit organisation som lägger hela vårt överskott på att utveckla vår sociala verksamhet ytterligare. Jag vill betona att vi arbetar i samverkan med kommunen, myndigheter och ser oss själva i huvudsak med två uppdrag. Dels en upphandlade utförartjänst från kommun och andra och els försöker vi också varaproaktiva och kunna se revorna i samhällstäcket, säger Lars Linebäck innan han hastar vidare till nya uppdrag.

CITAT:

Vi har en tvåtusenårig tradition som vi är förankrade i