Svart och vitt om ledarskap & HR

Matrix på jobbet

Om ledarparadoxen vi inte pratar om

Vad är det vi låtsas eller faktiskt inte vill se vad gäller ledarskap i våra organisationer? Vad är det vi inte talar om för det vore för hemskt om det var sant? Det handlar om hur våra idealbilder om ledarskapet som rimmar dåligt med tayloristiska organsitionsstrukturer och medarbetarskap.

Det som beskrivs ovan kallas för Ledarpardoxen - en chefs återvändsgränd i ingemanslandet.

Modern ledare

”Det är konstigt”, säger ledaren och kliar sig fundersamt på hakan. Jag vill vara en modern och coachande ledare. Du vet en ledare som litar på sina medarbetare så att de kan växa. Medarbetarskap You know!, fortsätter ledaren lite världsvant. Det är ju så man ska vara nu eller hur”? Ledaren väntar på att jag ska nicka och säga ”Ja absolut”. Det säger jag nu inte, utan jag bara nickar lite kort och frågar istället: Fungerar det då?

”Nej,” säger ledadaren. Det fungerar inte. Nu har jag varit på en kurs i svåra samtal. Man ska ställa frågor men det hjälper inte det heller. Gruppen jag leder jagar mig om nästan allt och de har knappt koll på våra mål och vilka förväntningar som finns på rollen.

Matrix, svarar jag honom. Du är i ingemansland bäste ledare och har helt enkelt fastnat i ledarparadoxen. Ledaren ser frågande ut. Modern chef, omogen grupp, otydlighet om mål och roller. Detta är inte sällan förenat med starka styrda strukturer där utrymme för nytänkande inte hinns med eller uppmuntras. Ledarparadoxen där teoretiska myter om ”det rätta sättet” krockar med en komplex verkligen. Ledaren blir uppbenbart irriterad över att jag drar in en science fictionfilm i hans ledardilemma.

Glöm det där med Matrix säger jag till slut. Jag kan istället berätta om tre myter som vi tror är verkliga men som oftast inte stämmer med dom system vi arbetar i. Väljer du att det röda eller blå pillret.? Ledaren skakar på huvudet och ser väldigt frågande ut. Ok säger jag, om jag berättar om paradoxerna då och slutar att leka orakel? ”Deal”, säger ledaren.

Myt nr 1. En ledare som coachar är en bra ledare

Verkligheten kräver ledare som vågar ta olika positioner och är i rörelse. Om du enbart coachar har du fastnat i en ledarstil som inte stämmer med en föränderlig omvärld och oförutsägbar gruppdynamik. Ledarskapet handlar nämligen om att vara i rörelse mellan olika tillstånd där coachande är en position. Gränssättning och att peka med hela handen är en annan position i ledarskapet. Om du är i rörelse måste din grupp röra på sig. Fastnar du i en ledarstil så fastnar gruppen i en medarbetaretarstil. Rör på dig och våga ta nya positioner då kommer du ur den första myten.

Myt nr 2. Genom att coacha får du medarbetare att ta mer ansvar

För att din medarbetare ska kunna ta ett coachande ledarskap behöver hon veta vilka målen är och få sin roll tydligt klart för sig och själv tolka den. Med feedback och ökad trygghet mognar gruppen och först då passar coaching utmärkt. En ständig dialog om roll, mål och förväntningar tar dig ur myt nr 2.

Myt nr 3. En bra medarbetare som får ansvar tar ansvar

Fel igen. Det är om medarbetarens ges förutsättningar, ökad frihet, handlingsutrymme och där misstag ses som lärtillfällen som ansvaret ökar. Att ha hårt styrda arbetsflöden och rutiner med tighta tidsscheman och samtidigt kräva ökat ansvar, finns ingenting att ta ansvar för. Att släppa kontrollen, ha tillit och ständigt följa upp, då tar du dig ur den tredje myten. Myt nr 2 måste dock lösas först, dvs mål och rolldialog.

Glöm sen inte, säger jag viskande, och blinkar med ena öga (och detta är min hemlighet), ledarskap handlar faktiskt även lite om smart stridskonst och att ha bra fysik också.

Susanne Bergman: MSc, Master of science i Systemic Organisation and Management, organisationskonsult och författare

Boktips

Ta din roll på jobbet, Anna-Lena Sundin & Paul Sundin Liber

Att skapa effektiva team, Susan , A. Wheelan, Studentlitteratur

Matrix:

Matrix är en amerikansk science fiction/action-film från 1999 regisserad av syskonen Wachowski

Huvudrollsinnehavaren Neo blir kontaktad av en man som heter Morpheus som påstås vara världens

farligaste terrorist. Då Neo står öga mot öga med Morpheus säger han att Neo lever i en overklig

värld som kallas The Matrix. Morpheus tar fram två olika piller, ett rött och ett blått. Det röda

kommer att ta Neo till den riktiga världen och det blå gör att Neo vaknar hemma hos sig och

glömmer att han har räffat Morpheus. Neo äter det röda och sanningen om världen och en parallell

och skrämmande verklighet uppdagas. Filmen ställer frågorna om vad som är verkligt och vad som är

inbillat, om det fria valet finns om vad som skiljer människan från maskinen.