• Ulf Flodin träffar infrastrukturminister Anna Johansson i Västervik. Foto: Tommy Pettersson

Rädda järnvägen mellan Linköping och Kalmar

Stångådals och Tjustbanan är den järnväg som kan ta dig från Linköping, via Västervik, till Kalmar eller omvänt om man så vill. Järnvägen har länge behövt en upprustning vilket alla inblandade skulle tjäna på menar Ulf Flodin, känd miljöpartist och tågaktivist i föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet.

De båda länsjärnvägarna Stångådalsbanan och Tjustbanan trafikerar sträckan Linköping – Kalmar och är en viktig nerv för dem som bor både i tätorterna men kanske ännu mera på landsbygden.

– Man kan nog säga att det här är vår ostlänk och de här två järnvägarna kommer att bli en viktig matardel av eller till Ostlänken, menar Ulf Flodin då vi ses i hans kök i Tornhagen i Linköping. För att prata om just Stångådalsbanan och vad som behöver göras där. Samt om den insamling som dragit in över 11 500 underskrifter och kommer att visas upp för ansvarig minister vid en lunch i Västervik.

Tunga papper

– Vi kommer att äta lunch med infrastrukturminister Anna Johansson i Västervik och då kommer hon att få känna på tyngden av de namnunderskrifter vi samlat in. Vi kommer inte att lämna över dem utan vi kommer även att låta landstingsrådet Mats Johansson känna på tyngden i en del folkliga protesten när det kommer till en upprustning av den aktuella järnvägssträckningen. Ulf Flodin menar att det finns ett svalt intresse för att se till att man tar hand om den här järnvägssträckan. Visst har regionen sagt att ”man vill vara med och köra tågen” men eftersom Linköping inte har så mycket att vinna på själva sträckningen så är intresset närapå dött i frågan. Även från Östgötatrafiken och dess vd, Paul Håkansson, är engagemanget svag. Man kör tågen men inte så mycket mera.

Landsbygdsfråga?

– I mångt och mycket är detta en fråga om huruvida man vill ha en levande landsbygd eller inte. Man vill självklart ha trafik från Kalmar och Västervik men vi skulle tycka det var bra om det fanns tåglinjer där man stannade på fler ställen, menar Ulf Flodin vidare och berättar i samma andetag att den beräknade kostanden för att rusta upp den 33 mil långa järnvägsträckan går loss på 3,3 miljarder och efter som det bor i runda tal 300 000 personer i området vilket då blir 10 000 kronor per person.

– Det är väl ändå människorna på landsbygden värda, avslutar Ulf Flodin.