Öppna hjärtan och stängda gränser

Det verkar som om vi i Sverige och i Europa alltid är lika yrvakna när flyktingströmmarna går över världen. Det finns tydliga paralleller mellan Balkankrisen på 1990 -talet och dagens kris i Mellanöstern. Imperier skakar i sina grundvalar, kartor ritas om och stormakterna slåss om territorier, råvarutillgångar och strategiska militära positioner.

I Mellanöstern använder terrorister och krigsherrar religionen som täckmantel för sina egna maktanspråk. Religionen användes som ett slagträ även i konflikten mellan Balkanländerna och de flesta människorna förstod inte varför religiösa olikheter påstods skapa sådan grymhet och förstörelse.

Jämförelser förskräcker

Det känns som väldigt länge sedan den tiden när en statsminister ett tal vädjade till det svenska folket att visa solidaritet med krigsflyktingar från Syrien. I augusti 2014 ville statsministern Reinfeldt välkomna de flyktingströmmar som skulle komma senare. Det var ett starkt tal av en Moderat. Men resultatet i valet blev förskräckande om man ska dra växlar på ett enskilt tals betydelse för ett ras i väljarkåren. Istället för att öppna hjärtan stängdes delar av folkets intresse för att avstå från reformutrymme och ett år senare stängdes Sveriges gränser.

Arbetskraft behövs

I budgettider kan det vara värt att påpeka att erfarenheterna av Bosnienflyktingarnas etablering i det svenska samhället är goda. Det brändes flyktingbaracker på den tiden också men mediantiden för en vuxen Bosnier att få ett jobb blev enbart sju år efter att man kommit till Sverige. Nu när vissa kommuner brotts med ekonomiska bekymmer och staten inte betalar ut pengarna för flyktingkostnader i tid måste man även tänka på att vi behöver arbetskraft i Sverige till alla slags jobb.