• Johan Staaf, Ödeshög, skapar knivar från scratch. Här kollar han in en av de större alstren. Han har hållit på i nio år, först som hobby och sedan två år som företag. Foto: Leif Larsson
  • Johan slipar både blad och skaft. Här är han i slipningstagen i en av de två bandsliparna, de mest utnyttjade maskinen i den digra utrustningen. Foto: Leif Larsson
  • Här är några av Johan Staafs snygga knivar, en del har trähandtag, andra syntetiska. Några av knivarna har mönster på bladet också. Foto: Leif Larsson

Johan har ett knivskarpt företag

Han börjar med en platt stålbit och en bit trä. Ett tiotal arbetstimmar senare är en läcker kniv tillverkad. – Den kniv som tagit längst tid var en bowie, den tog 16-17 timmar att göra. Den var minst 30 centimeter lång och 7 millimeter tjock, berättar Johan Staaf, knivmakare i Ödeshög som driver företaget Staaf Knives.

Många minns säkert tv-serien om familjen Macahan där tuffingen Zeb bar just en bowiekniv. Annars är det en annan typ som Johan säljer mest av, nämligen den som kallas bushcraft, en liten och smidig brukskniv för friluftsliv.

Johans intresse för knivar startade tidigt. Han är uppvuxen på landet och bar för det mesta kniv.

– Jag tillverkade en kniv och köpte en bok som handlade om hur man gör. Jag fortsatte och fick några knivar sålda och sedan har det rullat på. Jag har hållit på i nio år nu och haft företag de två senaste åren, berättar Johan som också har ett annat heltidsjobb.

Många maskiner

Hans produkter är riktigt maffiga och snygga. Det är mönster och färg i handtaget och även en del av bladen har mönster. Knivkunderna finns i Sverige men även i USA och England och nyligen skickade Johan en kniv till Spanien. Han producerar omkring 40 knivar om året och de kostar från ett par till några tusenlappar.

– Jag gör mest av bruksknivar som man har till jakt och i skog. Det blir också en del prydnadsknivar till samlare. Det mesta är beställningar på modeller jag har. Det är lite status att ha en Staaf-kniv, säger han med ett leende.

I Johans verkstad finns all lämplig utrustning, som exempelvis bandslipar, borrmaskiner, bandsåg, symaskiner och härdningsugn. Han berättar om processen, från obearbetat material till färdig kniv. Han börjar från scratch med en bit pulver- eller kolstål.

– Jag ritsar utifrån en mall och sedan kapar jag med vinkelslip. Jag slipar sedan på en bandslip för att få en bra form och innan härdning borrar jag också för handtaget. I ugnen härdas stålet i tio minuter, 830 eller drygt 1 000 grader beroende på typ av stål, omvittnar Johan.

Efter härdningen är det mer slipande, sedan kyler han i olja och värmer upp stålet till omkring 200 grader.

– Det är för att få en segare struktur och göra stålet mer tåligt.

Lite mer slipning vidtar sedan löder och nitar Johan fast eventuella fingerskydd.

Roliga detaljer

Sedan är det dags att göra ett skaft. Det är antingen av trä eller syntetiskt material.

– Trä är vanligast, det är mer liv i det.

Handtaget sågas, det borras i stålmaterialet och sedan limmas och nitas eller skruvas handtaget fast i stålet. Johan slipar handtaget med bandslip och gör det sista för hand med smärgelduk och våtslippapper. Sedan oljas handtaget med linolja och får torka i ett dygn.

– Nu är kniven klar - nästan, säger Johan och tillägger:

– Slutligen etsar jag in min logga.

Fodralet till kniven är också ett verk av Johan. Han använder alltid läder och syr på sin riktigt gamla maskin.

Vad är då roligast med att göra en kniv?

– Att tillverka bladet. Fast det är också kul när skaftet är färdigt. Allra roligast är att göra de riktigt stora knivarna, fastslår Johan innan han kommer på vad som överträffar allt han sagt:

– Roligast är att göra något hela vägen från råämnen.