Han jagar rätt huvuden

Att bli uppsökt av en headhunter som vill erbjuda ett annat jobb, är ganska få förunnat. Men, det har blivit svårare att få folk att byta jobb. Jan Jaldeland, headhunter, berättar om ett yrke som blivit mer känt med åren.

När Jan Jaldeland på åttiotalet slog upp ordet headhunter i den tunga tjocka boken som då var Nationalencyklopedin hittade han följande förklaring:

– Det stod att det är en sed där man dödar fienden och krymper deras huvuden till storleken av ett äpple, säger Jan Jaldeland, själv inom headhuntingbranschen.

Tiotals år senare har både nationalencyklopedin och förklaringen av en headhunter ändrats. I ne.se förklaras ”headhunting” som ”en metod för personalrekrytering, i allmänhet av högre chefer och specialister till privata företag”.

–Den förklaringen passar bättre in på mig, skrattar Jan Jaldeland.

Rekryterade åt lokala företag

Jan Jaldeland kom in i headhuntingbranschen efter att ha varit företagsledare i tre företag. Från att ha lett egna företag letade han plötsligt chefer till andras företag.

–Den stora utmaningen i början var att knyta de stora företagen som var i behov av nyrekryteringar till just vårt företag. Det var svårt att konkurrera med stockholmskonsulterna.

Men företaget Jan Jaldeland arbetade för lyckades bra och snart rekryterade man åt flera globala aktörer som BT, Toyota och Cloetta, som också hade verksamhet i regionen.

Eftertraktat yrke

Under de tjugofem år Jan Jaldeland arbetat med headhunting har han sett yrket förändras. I dag är arbetet mindre mystifierat.

-I början var det ingen som visste vad en headhunter var eller vad den gjorde. I dag är yrket eftertraktat, säger Jan Jaldeland.

Kunskaper som krävs för att vara en bra headhunta är att man kan företagsledarrollen och att man är en god människokännare.

–Men man måste också vara kreativ som en konstnär, lite grann som Bertil Vallien, säger Jan Jaldeland och tar upp en liten glasskulptur ur portföljen.

Skulpturen som har formen av ett huvud är en av glaskonstnären Bertil Valliens mest kända.

–Vallien är en av mina favoriter. Och det här lilla huvudet symboliserar ju så bra det jag håller på med. Jag tycker att mitt och glaskonstnärens jobb är lite lika. Vi har båda en form som vi utgår från och i den ska vi skapa något som passar, säger han.

Noggrann process

Hur går det då till för att hitta en person som ska ta sig igenom nålsögat och passa alla de högt uppställda krav som ett rekryterande företag har på en ny chef?

- I början kan vi ha ett hundratal personer på listan över lämpliga kandidater.

Dessa telefonintervjuas och då återstår ett 15-tal potentiella kandidater som konsulten intervjuar.

-Det viktigaste ligger i slutet av processen. Då gör vi gör noggrann research på kandidaterna. Man kollar exempelvis brottsregister och att personen inte är alkoholiserad eller har andra problem. Referenserna är jätteviktiga på slutet.

Till slut återstår runt fem personer, vilka presenteras för det rekryterande företaget. Därefter väljer företaget själv den kandidat man finner lämplig.

–Ibland får jag efter att företaget träffat de sista kandidaterna frågan om vem jag skulle välja. Det svarar jag aldrig på! Då blir beslutet inte arbetsgivarens utan mitt.

Folk vill inte flytta

Med åren har headhunterns roll blivit svårare. Det har blivit besvärligare att locka människor som redan har ett jobb i en viss stad till en ny ort.

–Kandidaterna tar större hänsyn till familjen i dag. Den ena parten flyttar inte lättvindigt med den andra numera, eftersom båda har jobb att ta hänsyn till.

Det är när headhuntern möter tveksamhet från kandidaten som kreativiteten behövs.

–Jag måste hitta något som väcker just den kandidatens intresse för jobbet. Jag måste bli en konstnär och få dem att inse att ”detta är min dröm”.

Therese Ekstrand