Demokrati i företag "pirrar"...

Det pratas mycket om ledarskap och dess betydelse för en funktionell och framgångsrik organisation. Paralleller till idrottens värld är alltid intressanta och frågan är; får vi framgångsrika lag bara av att utveckla lagets coach eller behöver vi även fokusera på lagets individer; 1+1=2?

När vi utvecklar företag / organisationer och fokuserar på att skapa mervärde samt skapa en positiv förändring är det viktigt att gå från ord till handling. Förändring kan innebära en utmaning och det kräver stort tålamod, engagemang samt kompetens från ledare, såväl som medarbetarna för att uppnå framgång med förändringen.

Ryggrads kultur

När medarbetarna har målsättningen att bli VÄRLDSKLASS istället för BRA, vad får företaget för resultatet då?

Vi skapar ett medarbetaransvar som strävar efter och bidrar till en god arbetsmiljö, där det finns utrymme att vara innovativ, effektivt och produktiv.

Nu tänker säkert vissa av er att vi bara behöver göra en insats när saker inte fungerar och då vill jag påstå det motsatta. Vi bör skapa en kultur där det sitter i ryggraden att tänka på kontinuerlig förbättring. Att ha fokus på kostnadseffektivisering genom att ta bort det som inte skapar något värde i organisationen. Det gäller att skapa en kultur där vi gör Rätt aktivitet med Rätt prio på Rätt tid med Rätt person. Det låter enkelt men kräver en långsiktigt insats. Här finns det alltid utrymme att skapa ett MERVÄRDE och det innefattar utveckling av det humana kapitalet.

I samspel uppstår magik

För att vi ska vara en toppresterande medarbetare så vill vi känna mening med det vi gör, vara delaktig i beslut och känna att vår röst blir hörd. En ledning som kör sitt race och pumpar ned order och beslut per email motiverar dessvärre inte till topprestation. Vi kan väl säga att demokrati i företag ”pirrar” lite mer på mig än vad diktatur gör. Med det vill jag säga att vi skapar ett gott medarbetaransvar genom att visa respekt för individen och låta medarbetaren vara delaktig i dialogen och beslutsfattandet. Chefen eller medarbetaren vet inte alltid bäst men i ett fungerande samspel uppstår magik.

En annan sak som inte får mig att ”pirra” är den bortskämde medarbetaren. Här spelar det inte någon roll hur duktigt och välutvecklat ledarskap vi har, utan vi ser den ständigt missnöjde medarbetaren. Hen vill ha alla förmåner som tänkas kan, detta utan att ta hänsyn eller ansvar för företagets övriga resurser och ekonomi. När jag springer på dessa fall jämför jag dem med ett barn, i en familj, som ständigt kräver nya märkessaker bara för att alla skolkamraterna har dessa. Här tas det ingen hänsyn eller ansvar till att övriga familjemedlemmar (föräldrar/ syskon) eller fördelningen av familjeekonomin.

Åtgärd på denna problematik är att utveckla förståelse, arbeta med attityder, värderingar samt att skapa gemensamma spelregler – helt enkelt ta tag i saken.

Har alla medarbetare förutsättningar att bli toppresterande?

Jag är av den starka övertygelsen att ALLA kan förflyttas i en positiv utveckling. Alla kanske inte kan bli ”Zlatan”, men det betyder inte att vi kan sträva efter att alla når sin egna nivå av topprestation.

Ett utvecklat ledarskap och medarbetarskap ökar samspelet och blir; 1+1=2.